Chalotte Kalla är i fin form. Premiären, 10 km fristil, i världscupen Beitostölen, kan gå hur bra som helst. Kalla vill inte prata om placeringar. Lite tråkigt med tanke på hur bra hon tränat och den fina åkningen hon visade upp förra veckan i Bruksvallarna. Hon är så pass bra att hennes självförtroende borde matcha hennes förmåga bättre.
Det är inte ”jättekul” när du kommer hem och börjar med att krossa Luleå. Även om det du gör är konst.
I norrbotten är det match nästan varje kväll. Ishockey, basket, bandy och vintersport. Igår åkte vi 26 mil t/r för att se på bandy mellan HaparandaTornio och Katrineholm. Peter Sundkvist på Radiosporten har ett gediget kvällsschema. Verkligen. Matchen var ganska medioker och slutade 6-4 till HaparandaTornio. Hemmalaget dominerade redan från start.
Aldrig har jag blivit trevligare bemött av samordnare och medieansvariga. Inga extravaganser. En kopp kaffe, eget bås och respekt för visat intresse räcker långt när människor uppskattar ens närvaro. Bandyn i norr är oglamorös men har ett varmt hjärta som ibland överträffar storsporternas mediekyla.
Det här kan bli bra. Suleyman Sleyman har både det hjärta och den kompetens som Hammarby behöver.

Min gamla älskling visar fortfarande vart skåpet ska stå.
Nej, det gick inget vidare för Michael Phelps i gårdagens tävlingar i världscupen på Eriksdalsbadet. Bästa prestationen blev en tredjeplats på 100 meter medley. Resultaten var i och för sig inte helt oväntade. Phelps hade redan innan tävlingarna sagt att han är inte är i form och tränat dåligt under hösten. Men när det kommer till superidrottare – så tenderar vi alltid att hoppas på mirakel.
Idag ska Phelps simma 100 meter fjäril och 200 meter medley. Man skulle kunna tro att resultaten kommer att bero på om han rakar sig och tar på sig superdräkten. Äh. Leave it be. I slutändan är det alltid den fysiska formen som avgör.
Visst, simningen är en ”Gillette-sport” där hårbeklädnad kan göra skillnad på hundradelar. Men i morse lät det som att Phelps hade brutit mot lagen genom att komma orakad till tävlingen. Som om hans simning bara hängde på håret.
Rubrikerna tillhör nog bland de konstigaste på länge. Eller vad sägs om Johan Esks krönika ”Hårig baddare bjöd på ett festligt fiasko”. Esks upplevelse, att se Phelps simma, förvandlades till en historia om en lufsande, oinspirerad idrottare med päls – som ve och fasa – dessutom tävlade i badbyxor. Att Esk faktiskt uppskattade hans närvaro på Eriksdalsbadet blev liksom en bisats i sammanhanget.
Att få tävla igen var nog den enda intention Michael Phelps hade när han kom till Stockholm. Hår eller en superdräkt gör inte någon skillnad för hans prestationer i nuläget. Men han kom och han simmade – och aldrig har väl Eriksdalsbadet varit så fullsatt. Besökarna fick dessutom njuta av andra fina prestationer. Både Stefan Nystrand och Therese Alshammar levererade simning i världsklass.
Fjun och badbyxor är det dags att börja vänja sig vid igen. Efter årsskiftet förbjuds superdräkterna. Jag välkomnar beslutet. Kanske gör det att fokus flyttas från materialtekniska dilemman – tillbaka till de fysiska prestationerna. Det som verkligen räknas.

Michael Phelps
Förra veckan debatterades MMA, Mixed Martial Arts, flitigt i etermedierna. Det är inte en ny debatt. Riskerna med kampsporter, där slag och/eller spark mot huvudet är tillåtet enligt sportens regler, har uppmärksammats sedan kampidrotternas begynnelsedagar.
I medierna blossar diskussionen upp då och då. Vinklingen är ofta densamma.
Antingen handlar det om hur farlig sporten är, eller om eventuella kopplingar mellan kampsportsutövare och kriminella nätverk. Det är en tröttsam och onyanserad bild som reproduceras i medierna – om och om igen.
SVT visade förra söndagen god vilja, genom att ägna premiärkvarten av det nya inslaget Halvtid i Sportspegeln till MMA. Tyvärr resulterade inslaget i samma kvasibeskrivning som vanligt.
En våldsforskare intervjuades om riskerna. Krönikören Jonas Karlsson refererade till en norsk studie som säger att utövare av kampsport är mer benägna att hamna i sociala svårigheter utanför träningslokalen. Kampsportsveteranen Omar Bouiches argument hamnade i skymundan av Karlssons spända blick. Jonas Karlsson nämnde visserligen att MMA sedan i våras är medlemsidrott i Riksidrottsförbundet, vilket han menade var bra eftersom det garanterar att tillsynen blir bättre. Men han erkände också att RF:s beslut förvånade honom när det kom.
Själv är jag varken förvånad eller upprörd över RF:s beslut. Det är en viktig uppgift för RF att organisera och värna om populära motionsidrotter. Utövarna av kampsporter, speciellt MMA och thaiboxning, har ökat nämnvärt under de senaste åren. Svenska Budo & Kampsportsförbundet har nästan 46.000 medlemmar. Svenska Boxningsförbundet drygt 13.000. De allra flesta av dessa ägnar sig åt motionsverksamhet som innebär minimala risker. Och de allra flesta är också ungdomar och vuxna, av båda könen, som varken slåss eller ägnar sig åt kriminell verksamhet på sin fritid.
Ingen kan förneka att upprepade slag och sparkar mot huvudet är farligt. Det gör inte ens proffsutövarna själva. Men de väljer att gå upp i ringen ändå. Precis på samma sätt som hockeyspelarna väljer att spela matcher flera gånger i veckan, trots att hjärnskakningar är en av de vanligaste skadorna i ishockey.
Säkerheten för de tävlande borde vara det som sätts i fokus. Det gör den på svenska kampsportgalor idag. Det finns tillstånd och tydliga regler för när domaren ska gå in och bryta. Matcher övervakas alltid av länsstyrelsen och läkare. Tillstånd för galor lämnas endast om kampsportens tävlingsregler och säkerhetsbestämmelser är godtagbara för deltagarnas säkerhet.
Man behöver inte gilla MMA eller andra kampidrotter. Men att förbjuda dessa sporter är inte en lösning. Tvärtom kan det vara kontraproduktivt och resultera i olagliga slagsmålsklubbar i smutsiga källare där säkerheten inte går att kontrollera.
Det är dags för de etablerade medierna börja ta kampsporterna på allvar. Det gör man inte med mediebilder som bygger på stereotyper och ständiga riskbedömningar av hjärnforskaren och kampsportsmotståndaren Martin Ingvar. Istället borde fler verklighetstrogna berättelser lyftas fram. Berättelser som handlar om hur människor som annars skulle stå utanför idrotten blir engagerade, hittar en aktivitet som förbättrar deras fysiska hälsa, och finner ett socialt sammanhang där ingen bryr sig om vilken bakgrund du har.
På onsdag handlar Uppdrag Granskning om MMA. Förmodligen kommer grävarna att visa bilder från någon utländsk gala med bristande säkerhet. Buffliga män med tatueringar som ser livsfarliga ut kommer att fräsa i rutan. Martin Ingvar kommer att intervjuas och säga att slag mot huvudet är dumt och att han är upprörd. Vi kommer också att tycka att det dumt och bli upprörda – för det kommer inte att ges något annat sätt att se på saken.
Finns bland annat hos AIK. De hade en bra dag – tvillingarna.